Copiad 1

Förra helgen nåddes vi av beskedet att Copiad (hingst e. Texas) lagt skorna på den eviga hyllan vid en ålder av 23 år, den bästa svenskfödda hästen genom tiderna kommer dock alltid att leva kvar i historieböckerna.

Det är naturligtvis subjektivt, men även ur ett objektivt perspektiv är det svårt att förbigå Copiad när de bästa svenskfödda hästarna rankas. Världsrekord, dubbla Elitlopp och massor av andra fantastiska prestationer ingår i de 50 segrarna på 81 starter.

>> Copiad visade redan som treåring fantastisk kapacitet, men också en hopplös osäkerhet. I Sprintermästaren 1993, som han förlorade, insåg jag första gången att det var en sjukt bra häst… att han stod på benen efter den resan var grymt, att han blev tvåa var osannolikt. Efter det vann han 8 av 10 lopp (två galoppförluster) och framstod redan som fyraåring som landets bästa häst.

>> Femårssäsongen (1994) var en enda lång uppvisning, dom två segrarna i Oslo Grand Prix och Elitloppet var sjukt imponerande och båda togs i dåligt väder… segern över Pine Chip i Elitloppet 1994 är det värsta travlopp som körts i Sverige och kanske i hela världen? Dominansen var inte lika total under andra halvan av säsongen, det var lika året efter… i Hugo Åbergs misslyckades han till exempel varje gång han var med. Men våren 1995 var han tillbaks och dominerade fullständigt, när han vann Elitloppet 1995 var han på sin absoluta topp. Åke Svanstedt var överlycklig att få vara tvåa bakom Copiad, kan ni tänka er att han kunde vara så glad över en andraplats? Men sen var det slut på dominansen, i starten efter fick Svanstedt revansch och Copiad åkte på en smäll av Zoogin i Östersund som han aldrig hämtade sig ifrån… galoppskorna åkte på igen och även om han vann några till tunga lopp var han en skugga av sitt forna jag. Karriären avslutades med fyra galopper i den fem sista starterna, cirkeln slöts och Copiad avslutade på samma sätt som han startade karriären.

Topplista över Copiads bravader på travbanan

  1. Elitloppet 1994 – Alla med minsta travintresse känner till det största loppet i svensk historia, när Copiad besegrade Pine Chip var det David mot Goliat.
  2. Sprintermästaren 1993 – Heroisk tvåa efter en omöjlig löpning, det var då jag förstod att det här var nästa världsstjärna.
  3. Elitloppet 1995 – Publikrekord och strålande väder, Copiad var på den absoluta toppen och lekte hem segern.
  4. Oslo Grand Prix 1994 – I snålblåst och snö (om jag minns rätt) krossade han allt motstånd, det fanns inte längre några gränser.
  5. Världsrekordet på Färjestad 1994 – Ett beställningsjobb, på den snabba ovalen var värdsrekordet dödsdömt… 10.7ak i ensamt majestät.

Karriären i siffror

1992  3 år          8  5-1-1              228 500
1993  4 år          23  14-2-2          2 742 740
1994  5 år          20  15-1-2          5 096 400
1995  6 år          22  12-5-1          6 739 010
1996  7 år          8  4-0-0              1 055 000
————————————————-
Totalt           81  50-9-6        15 861 650

>> En hårdare häst än Copiad har aldrig skådats, han attackerade ofta tidigt i loppen och drog sedan konkurrenterna sönder och samman… inte konstigt att han tröttnade efter alla blytunga resor. Copiad verkade trivas bäst på våren och försommaren, men det kan naturligtvis också vara så att allt fokus låg på Oslo Grand Prix och Elitloppet och att han därför inte orkade hålla samma makalösa standard hela året?

>> Tack Copiad, du skapade en feber som aldrig kommer att toppas, Ego Boy och Legolas får ursäkta, när Pine Chip besegrades 1994 i ruskväder var det tidernas sportsliga höjdpunkt, och när 36 000 stod och skrek på Solvalla året efter i strålande solsken var det troligen det största jag upplevt live.

One comment on “Copiad

  1. Pingback: Inte en dag för tidigt | travfilosofen.se

Comments are closed.