Hoppa till innehåll

Inte alls som jag tänkt mig

Såg fram emot en höjdarkväll med direktsändning från Hambletonian Stakes på Meadowlands i lördags, men det är inte lätt att få den rätta känslan när det hoppas mellan kvällstrav från Halmstad, kvällsgalopp från Täby och Hambletonian… skräptävlingarna från Sverige var dessutom prioriterade före världshästarna i USA. Om det var en liten besvikelse i lördags var det ett rejält antiklimax på flera fronter i tisdags när Hugo Åbergs avgjordes.

Boys Going In

Det började lovande med Edward Ale som lekte på 10.5ak, Linda di Casei som vann på 10.4ak och Traveling Man som inledde V75 på 10.5ak. Det sprangs 10-tider i varenda lopp. Treårige Boys Going In (på bilden till höger) var också läcker när han vann treåringsloppet. Det var bäddat för en hisnande fartfest i Hugo Åbergs, men det bidde ingenting när Commander Crowe tog över ledningen i första sväng. Sebastian K såg trött ut hela tiden och Nahar galopperade varvet från mål. Vinnartiden på Commander Crowe var långt ifrån den snabbaste under kvällen. Ingen skugga över Commander Crowe som kanske hittat tillbaks till fjolårsformen, men det var ett ruskigt tråkigt lopp. Återigen såg man hur mycket löpningsförloppet avgör, hästar som ena veckan är världsmästare när loppet körs i halsen på dom är nästa vecka chanslösa när det häxar med positionerna. Någon mer än jag som saknar Varenne och Copiad?

Den här veckan var det mycket jag inte gillade med ATG:s travsändningar, det kanske största mordet var rocklåten som spelades när hästarna gled upp till startbilen i Åbergs. Musiken slutade inte förrän bilen släppte fältet, så dödar men effektivt stämningen till ett av våra största lopp. Ett nytt experiment av rastlösa producenter/tekniker (vad vet jag?), blir förvånad om inte Henrik Ingvarsson på Travronden tar upp det i sin krönika. Tystnaden som lägrar sig när hästarna glider upp bakom bilen är helig, att spela en rocklåt just där och då kan vara den största blundern i travets tv-historia.

Hambletonian Stakes inget av de bästa i historien

Meadowlands i lördags med stora lopp för tvååringar, treåringar och äldre. Som vanligt är det en fröjd att se alla fina hästar i Nordamerika. Men jag måste säga att det också är rätt ojämna startfält, framförallt i tvååringsloppen där det finns fina pengar att tjäna för hästar som är långt sämre än de bästa. I Merrie Annabelle var det två Takterhästar som dominerade, Shake It Cerry (e. Donato Hanover) och Lifetime Pursuit (e. Cantab Hall) var långt före övriga och den förstnämnda den bästa. Dagens kanske finaste prestation stod tvåårige Father Patrick (e. Cantab Hall) för när han utklassade alla i Peter Haughton Memorial, en ruskigt fin typ som verkar ha allt.

Dagens huvudnummer – Hambletonian Stakes – har återgått till försök och final samma dag, det är trevligt men standarden på årets hästar gjorde försöken lite avslagna. Förhandsfavoriten Royalty For Life (e. RC Royalty) visade redan i försöket vem som var bäst för dagen, i finalen var han smått överlägsen mot hästar som inte imponerade. Kullens kanske bästa häst – Bee A Magician (e. Kadabra) – valde bort Hambletonian Stakes och tog istället hem en enkel seger i Hambletonian Oaks.

Det loppet som jag såg mest fram emot var Nat Ray Trot, eller John Cashman Jr. Memorial som det nu heter, där det var meningen att Market Share återigen skulle bolla med de bästa i Nordamerika. Men si det gick inte alls, det var istället Sevruga (e. SJs Caviar) som var klart bäst för dagen, tiden strax under 1.09. I de äldre stonas drabbning blev det också skräll, och en imponerande sådan när D’Orsay flög från konkurrenterna till överlägsen seger.

Talangfulla hästar och trötta gubbar

Det är väl bara jag som är annorlunda, det kanske är en stor grej den där gubbkuskmatchen på Solvalla onsdag 14 augusti? Men jag förstår inte alls det intressanta i att se Stig H och andra pensionerade kuskar köra lopp, lika intressant som den där tränarmatchen på Halmstad… säkert skitkul för dom inblandade, men gör ett tv-program av det istället och kalla det gärna ”Kuskarnas kuskar”. Det programmet skulle jag se, tänk när Stig H sätter på videon och vi får se en genomgång av karriären, mums. Men låt dom vara pensionerade.

I morgon tisdag är det kval till korta E3 på Bergsåker, det är däremot spännande och finalerna körs på Örebro lördag 17 augusti… samma dag har vi kräftskiva i byn, även där med trötta gubbar. Det var mer drag på kräftskivorna för några år sedan, nu känns det mer som pliktskyldigt deltagande. Kanske dags att pensionera kräftskivan?

Ralf Vadsmo… han är säkert sympatisk och så, men det är väl mycket självklarheter som rinner ur mun på honom. I söndagens Vinnare-program hade det varit oerhört intressant att höra Erik Adielsson prata lite mer om Hambletonian och tyska derbyt, men Vadsmo avbryter och rabblar saker som redan sagts hundra gånger. Varför måste det sitta två bisittare i studion, räcker det inte med en programledare och en bisittare? Fler är inte alltid bättre, det är i princip aldrig bättre. Och det blir definitivt inte bättre när man tävlar om talartiden. Viasat har samma problem med sina fotbollssändningar där Erik Niva pratar alla sönder och samman utan att andas på flera minuter.