Hoppa till innehåll

Hambletonian Stakes 2014

Att besöka Meadowlands och världens största lopp Hambletonian Stakes är givetvis en dröm för en travnörd av filosofens magnitud. Men jag måste säga att det var mer en avprickning i historieboken än en stor upplevelse, jag är inte alls besviken, det var som jag hade förväntat mig.

De amerikanska hästarna är de bästa, rekordtider i snart sagt varje lopp och jänkarna hade dukat upp till fest på Meadowlands, men knappt 20 000 på en arena som lätt skulle svälja det dubbla imponerar inte och Meadowlands som bana är ingen skönhetsupplevelse. Tävlandet på milebanor är dessutom lite avtändande, jag saknar närheten till hästarna helt enkelt.

Hambletonian Stakes, som enligt mig är travvärldens största löpning, har körts sedan 1926 och är ett lopp som är oerhört eftertraktat att vinna både ur tävlings- och avelsmässig synvinkel. När en hingst (vilket sker nästan jämt) vinner Hambletonian är det oerhört sällsynt att den hästen syns på tävlingsbanan efter säsongens slut, det var vanligare förr, men nu ska det till fertilitetsproblem för att det ska ske. Det är en styggelse inom amerikansk travsport, men den snabba omsättningen av avelshingstar är också en anledning till att aveln i Amerika är överlägsen allt annat. Men att inte få se de stora stjärnorna tävla vidare har säkerligen bidragit till att amerikansk travsport tappat i styrka, en ändrad (ekonomisk) inställning till tävling och avel vore önskvärt. Men som sagt, det är som i så många andra branscher ekonomin som styr.

Loppet, som körts på Meadowlands sedan 1981, har vandrat runt mellan olika banor. Syracuse (1926-1929, dock kördes det på Lexington 1927 och 1929), Goshen (1930-1956, dock flyttat till Empire City (numera Yonkers) 1943 ) och Du Quoin (1957-1980) har arrangerat Hambletonian tidigare.

Inget riktigt drag på publikplatsen

Hur förklarar man förresten för tre tonåringar att världens största lopp har en publiksiffra som inte är i närheten av den på Elitloppet? På en större arena dessutom, det är svårt kan jag säga. Det är dessutom svårt att förklara att världens största lopp är ett treåringslopp, världens bästa juniorer tävlar om den största prissumman i världen. Det är trist att travsporten i Nordamerika handlar mer om uppfödning än tävlande, de stora pengarna har alltid funnits i avelsverksamheten och det är också en förklaring till att man fortfarande föder upp de bästa hästarna. Men tänk vilket intresse man skulle kunna få om de bästa hästarna fortsatte tävla efter treåringssäsongen. Det jobbas hårt i USA på att det ska bli så, men i avelsindustrin är det så mycket pengar att det tyvärr är alldeles för lönsamt att ta de stora stjärnorna till avel direkt efter treåringssäsongen. 2000-talets stora stjärnor – Muscle Hill och Donato Hanover – är tydliga exempel på det. Den stora stjärnan i årets kull – Father Patrick – lär säkert gå till avel även han.

2014-08-02-2878_Q2[1]

Fem dollar i inträde och en keps som present, man får nästan betalt för att gå och titta på de finaste travhästarna i världen. Att inte fler är beredda att betala den struntsumman för att se högklassiga travhästar är ett tydligt tecken på krisen i amerikansk travsport. Att äta och dricka var inte heller speciellt dyrt. Inga köer till spelluckorna och halvtomma läktare tycker jag är rätt skönt som inte gillar trängsel, men känslan av att ha varit på världens största travlopp infann sig aldrig. Men det var som sagt trevligt. Livemusik hela dagen, grillande överallt och öl på kylning. Och den nybyggda publikplatsen är bra mycket trevligare än den gamla, utomhusläktaren på Meadowlands är något som vi kan vara avundsjuka på i Sverige.

Den gamla publikplatsen som lades på is 2013. Foto: travfilosofen.se

Svenskarna ägde Hambletonian-dagen 2014

Svenskdominans på banan med Takter och Svanstedt och mycket svenskar på plats bland publiken, filosofen var inte den enda travprofilen på plats. Per Lennartsson, Anders Lindkvist, Erik Adielsson och Stefan Melander var bara några av alla travkändisar som skymtades.

Jimmy Takter vann Hambletonian Stakes med Trixton (h3 e. Muscle Hill) på 1.08.7, tredje gången som tränare och första gången som kusk. Takter hade på förhand de tre stora favoriterna och intresset för deltagande var så lågt att det inte blev några försök, för första gången i historien blev det bara ett lopp i Hambletonian. Tvåa var Nuncio (h3 e. Andover Hall), det blev alltså en dubbel till Stall Takter, och det trots att den stora favoriten Father Patrick (h3 e. Cantab Hall) galopperade bort sig direkt. Ettan och tvåan var långt före det övriga gänget, Takters tre stjärnor står i en klass för sig i årets kull.

Det sattes rekord i snart sagt varje lopp på Meadowlands, snabbast förstås Sebastian K som vann storloppet för äldre på 1.08.4 i smått överlägsen stil. Svanstedt tog även hem det stora tvååringsloppet – Peter Haughtons Memorial – med Centurion ATM (h2 e. SJs Caviar) på 1.10.5, enkel seger även här. Jimmy Takter-tränade Lifetime Pursuit (s3 e. Cantab Hall) vann Hambletonian Oaks på 1.08.9, favoriten Shake It Cerry något blek som fyra. Fyraårige Natural Herbie (v4 e. Here Comes Herbie) var också en trevlig bekantskap som vann ett av de mindre kända loppen.

Sist men inte minst tänker jag nämna den häst som imponerade mest under dagen, i Merrie Annabelle vann nämligen storfavoriten Mission Brief (s2 e. Muscle Hill) i synnerligen mäktig stil. Det sa pang två gånger, först från start och sen på upploppet och konkurrenterna hade inte skuggan av en chans mot det tvååriga fartmonstret. Hon var inte tom på 1.09.9, vad månde bliva?

Starten går i Hambletonian Stakes 2014. Foto: travfilosofen.se

Hambletonian avgörs när Trixton koppler greppet på Nuncio. Foto: travfilosofen.se

När krutröken lagt sig över Meadowlands var det dags att sätta sig på bussen full med svenskar, finnar och en grinig amerikan och åka tillbaks till Manhattan.

Etiketter: