Meadowlands och travets publikkris

Meadowlands räknas som USA:s största travbana, Hambletonian Stakes och en rad andra storlopp körs på banan belägen i New Jersey bara ett stenkast från Manhattan i New York. Banan invidges 1976 och hela sportområdet med nuvarande Metlife Stadium (tidigare Giant Stadium) och Izod Center kom till samtidigt. Området är inte vackert, beskrevs tidigare som ”unusable” av amerikanerna, men det är strategiskt placerat. Det är närmare till Manhattan än från många andra av New York:s arenor och travbanor och det ligger bra placerat vid motorvägen.

Meadowlands med ny publikplats och läktare. Foto: travfilosofen.se

Meadowlands med ny publikplats och läktare. Foto: travfilosofen.se

Utsikt över Metlife Stadium och gamla publikplatsen på Meadowlands. Foto: travfilosofen.se

Utsikt över Metlife Stadium och gamla publikplatsen på Meadowlands. Foto: travfilosofen.se

Amerikansk travhistoria

I Sverige är ofta bilden att amerikanskt trav körs mestadels på milebanor och så alltid gjort, det är inte sant. Sanningen är att när Meadowlands stod klart 1976 var den stora fördelen gentemot andra banor i området att det var just en milebana. New York-banorna Yonkers Raceway och Roosevelt Raceway var till exempel halfmilebanor (cirka 800 meter) och på den tiden fanns inte så många milebanor överhuvudtaget i USA.

Travsporten är i kris, framförallt i Nordamerika där publikintresset sjunkit rejält de senaste 30-40-åren. När travsporten stod på sin absoluta topp var det 54 000 på Roosevelt Raceway i New York, året var 1960 och det inofficiella VM-loppet International Trot gick av stapeln. Roosevelt Raceway öppnades 1940, i slutet på 50-talet renoverades banan som kallades ”Dream Track” på grund av sin mäktiga anläggning och stämningsfulla halfmilebana. International Trot startade 1959, ett inbjudningslopp för de bästa hästarna i världen. Det är det enda lopp som kommit i närheten av att samla världens alla bästa hästar, en utopi i dagens travvärld där det blir alltmer polariserat. Hambletonian, Prix d’Amerique och Elitloppet är de tre största loppen i världen och alltmer en angelägenhet för hemmahästarna. International Trot var ett inbjudningslopp där man oftast hade ett ekipage från varje land, ibland två då omständigheterna så krävde. Loppet kördes mestadels över 2011 meter för att de utländska ekipagen skulle känna sig mer hemma. Bara en inbjudan till Roosevelt var en rejäl fjäder i hatten, att vinna var hur stort som helst. Roosevelt fick problem med ekonomin på 80-talet, såldes och lades ned 1988. Numer finns inte ett spår kvar av den klassiska banan. Yonkers Raceway i New York (också en halfmilebana) tog över International Trot som kördes fram till 1995, svenskhästen His Majesty vann det sista International Trot med med Stefan Melander i sulkyn. Själv minns jag radioreferatet från Callits seger 1987, Callit vann alltså det klassiska loppet på den klassiska banan Roosevelt Raceway.

När det på 80-talet blev möjligt att spela på hästar på andra banor utan att vara på plats, ungefär som vi gör nu via ATG, sjönk publikintresset på banorna. Meadowlands uppstart 1976 sårade också New York-banorna Roosevelt och Yonkers rejält. Publiksiffrorna har sedan 80-talet varit konstant sjunkande. På 2000-talet infördes kasinon på många banor, så kallade racinos (en kombination av racing och kasino), och det fick till följd att New York-banan Yonkers rusade förbi Meadowlands i utdelade prispengar. Intresset för travet har inte ökat, men pengarna rullar in via dessa kasinon. Meadowlands, som tidigare konkurrerade ut New York-banorna, tillåts inte ha kasino på sin bana för att inte konkurrera med spelstaden Atlantic City som också ligger i New Jersey. Det är mycket politik som påverkar travets ekonomi.

Kan Yonkers och kortare banor vända trenden?

Jag har tidigare propagerat för milebanor, men upplevelsen på Meadowlands den 2 augusti 2014 fick mig på andra tankar. Avståndet till hästarna är för stort och arenorna blir alldeles för öde på de stora milebanorna, att den sportsliga rättvisan ökar räcker tyvärr inte. Meadowlands ägare Jeff Gural är bra för travsporten, han har byggt en mindre och trevligare publikplats på Meadowlands, det är bra men tyvärr inte tillräckligt om ni frågar mig. Vill travsporten skapa skönare stämning är det mindre banor som är lösningen. Mindre fält, open stretch och kanske andra innovativa lösningar för att göra loppen mer intressanta är att föredra framför milebanor.

Yonkers har alltså rejält med pengar och funderar nu allvarligt på att starta upp det inofficiella VM-loppet igen, det finns trots allt hopp i en tynande amerikansk travsport. De bästa treåringarna, som nu går till den ekonomiskt lukrativa avelsmarknaden direkt efter den viktiga treårssäsongen, måste tävla högre upp i åldrarna. Det är alla överens om. Profiler är det som lockar publiken, profiler och skön stämning. Jag tror alltså framtiden finns i New York, profiler som fortsätter tävla på en halfmilebana med större närhet till hästarna och ett återupplivande av det gamla ”VM-loppet”. Ja, amerikansk travsports hopp kanske står till Yonkers Raceway?