Hambletonian till Takter och Pinkman

Hambletonian Stakes 2015 har avgjorts på Meadowlands. Förutom Hambot kördes det massor av fina lopp för travare och passgångare. Här hemma fortsätter Hambotvåan från 2014 att imponera.

Meadowlands_2014-08-02-2878_Q1

Hambletonian Stakes med två försök och final. Förhandsfavoriterna Pinkman (v3 e. Explosive Matter) och Mission Brief (s3 e. Muscle Hill) vann försöken, Mission Brief var helt överlägsen medan Pinkman fick jobba hårdare i sitt försök. I finalen var det inget snack, Pinkman tog kommandot och gav aldrig Mission Brief en chans även om hon närmade sig sista biten. Pinkman är valack, har bara förlorat en gång och är en mycket fin typ av travare.

Jimmy Takter tog därmed fjärde tränarsegern i Hambot. Brian Sears körde när ordinarie kusk Gingras valde att köra Mission Brief. Surt för Yannick Gingras som aldrig vunnit Hambot, samma gäller tränaren till Mission Brief, den framgångsrike Ron Burke.

  • Hambletonian Oaks vanns av Wild Honey (s3 e. Cantab Hall), tränad av Jimmy Takter och körd av Yannick Gingras.
  • D’One (s5 e. Donato Hanover) vann på Meadowlands direkt i USA-debuten efter bra spurt. Magic Tonight var däremot blek i sitt lopp.
  • Southwind Frank (h2 e. Muscle Hill) lekte hem Peter Haughton, en fin häst med stor potential.

Unghästarna i Nordamerika är verkligen någonting extra, det är enorm lyx att kunna följa Hambletoniandagen live på datorn. Hambovinnaren Pinkman är en härlig typ, tvåan i loppet – Mission Brief – är också en skön travare även om hon inte är lika bra som förra året. Tvåårige Southwind Frank är precis som Pinkman en flegmatisk typ som ser ut att kunna bli hur bra som helst. Det finns saker i den amerikanska travsporten som inte är så trevliga, men hästarna som föds upp där är tveklöst bäst i världen.

Nuncio gör Tarzan knäsvag

Nuncio (h3 e. Andover Hall) vann Sprintermästaren. Foto: Gunnel Jakobsson

Nuncio (h4 e. Andover Hall). Foto: Gunnel Jakobsson

V86 är tillbaks på Solvalla och inför tomma läktare imponerade Västerbo Highflyer och Nuncio vid sina segrar. Nuncio är en sjujäkla häst, Stefan Melander bubblar av glädje när han försöker beskriva sin stjärna. Om han klarar backarna på Vincennes känns han som en het häst till Prix d’Amerique.

Det skreks en del även om Västerbo Highflyer som vann från dödens på en tid under 1.10, men jag vill nog se mer innan jag hakar på i hyllningskören.

Däremot var det tråkigt att se Corky, unghäststjärnan stapplade i mål och har så gjort i de två senaste starterna. Han såg inte ut att må bra, kan dröja innan vi får se honom på banan igen?

Tänk nytt och gör det nu!

Det var 1 700 personer på plats på Solvalla i onsdags. Alla travjournalister som skriker när V86 flyttas ut på landet över sommaren är förstås nöjda!? Jag säger det igen, när V86 flyttades ut på landsorten över sommaren var det ett av få beslut som tagits på sportsliga grunder och ett lyft för travsporten. Nu är vi tillbaks på Solvalla inför tomma läktare. Alla är överens om att vi inte kan ha det så här längre.

Men jag har idéer, en 800 metersbana med en uteläktare över hela upploppet. Skapa ett svenskt Roosevelt Raceway, ni vet New York-banan som var på allas läppar under 60- och 70-talet. Roosevelt Raceway finns inte längre, men mellan 1940-1988 var det en mäktig arena med gigantiska läktare. På travmuséet i Goshen hedras i år minnet av Roosevelt Raceway, ni som inte känner till banan bör ta en titt på alla bilder och läsa in er på historien innan ni avfärdar mina idéer. När International Trot (VM-loppet) kördes 1960 var det 54 000 på plats. Under storhetstiden snittade man runt 20 000 per tävlingsdag.

Det är andra tider nu, men något måste göras med landets nationalarena och den bortskämda stockholmspubliken. Det krävs en arena som lockar folk, en 800 metersbana skapar närhet och stämning som jag tror på och med gigantiska uteläktare över hela det korta upploppet kan det bli hur mäktigt som helst. Milebanorna som förespråkas tror jag inte längre ett dugg på, mitt besök på Meadowlands 2014 gjorde mig än mer övertygad. Milebanor är en ruskigt tråkig upplevelse, det krävs en tv-skärm för att kunna följa loppen och de stora anläggningarna blir bara öde och tomma. På en 800 metersbana får man en liveupplevelse som kan locka folk tillbaks till arenan.