I helgen är det Svenskt Travkriterium på Solvalla, en titt i backspegeln är alltid intressant. Själv har jag rätt bra koll från 1976, resten har jag fått läsa mig till.
Det finns många minnesvärda och stora vinnare av Svenskt Travkriterium, hästar som efter Kriterievinsten utvecklats till stjärnor. Lime Abbey (1942) och Gay Noon (1952) är bara två exempel. Boett (1969) kom tillbaks som äldre efter en del problem och vann 78 segrar på 201 starter, jag som var på mycket trav i Värmland på 70-talet minns dessutom Boett som en osedvanligt vacker häst. Desert Air (1972) och Grain (1973) var två talanger vars karriärer gick åt olika håll, två hästar som är värda ett eget kapitel.
Desert Air (hingst e. Scotch Viktor-Olympia Fortuna) kommer från en extremt bra syskonskara, 1974 deltog han utan framgång i Prix d’Amerique. Han vann 23 segrar på 118 starter och managerades av Sören Nordin.
Grain (hingst e. Cahoot-Ylva Rappson) vann 18 av sina blott 32 starter och var den första Kriterievinnaren under 1.20 (19.9-2600a) , Grain var en supertalang som även vann derbyt som fyraåring. Han tränades av Stig H Johansson och spåddes en lysande framtid, men tyvärr dog han redan som femåring. I Grains upplaga 1973 var Micko Tilly tvåa, han är nog en av de bästa som aldrig vann Kriteriet.
Supertalanger som föll
En klassisk upplaga av Kriteriet var 1979 då Pamir Brodde med Karl-Erik ”Kacke” Nilsson spurtade ned Mustard och Sören Nordin, loppet kan ha avgjorts till Pamirens fördel då han galopperade kort efter start… det var nämligen så att Mustard var ett styrkefenomen av stora mått och under kraftig utveckling och jag tror inte Pamir Brodde stått emot Mustard om han körts i ledningen, vilket var tanken. Nu blev det galopp och Pamir Brodde fick istället smyga med bakom Mustard och kunde spurta ned honom, året efter vann Mustard derbyt med hela upploppet.
Pamir Brodde blev aldrig så bra som han var lovande, men han kom tillbaks som äldre och var bland annat trea i Elitloppet. Mustard däremot såg aldrig bakåt efter kriterieförlusten, dominant som fyraåring och stjärna som äldre… styrkefenomenet vann till och med Hugo Åbergs.
En annan klassiker var 1982 då superstoet Pixie med Stig H Johansson skulle lattja hem Kriteriet, det bländande vackra stoet var storfavorit och sågs som oslagbar. Men trav är trav och Pixie klappade ihop totalt och kom aldrig tillbaks efter det, istället vann Ex Hammering med Ulf Nordin. Det mest anmärkningsvärda var att Ulf Nordin tog en tränartrippel, sonen till Sören Nordin körde själv vinnaren medan Jim Frick körde Solo Hagen och Torbjörn Jansson Jonny Star. Tiden 18.2-2640a var förresten löpningsrekord, ett rekord som året efter blev fullständigt pulvriserat av Lass Quick.
Pixie hämtade sig aldrig efter Kriteriet och inte heller vinnaren Ex Hammering blev en stjärna som äldre, Ulf Nordin drog till Frankrike och blev tränare där.
När vi ändå är inne på stora favoritfall måste år 1986 nämnas, året då superhästen Ata Star L skulle vinna. Han galopperade och istället vann Piper Cub med Stig H Johansson, tvåan i mål var stoet Icora Tilly som kördes av Torbjörn Jansson. Icora Tilly blev ett av tidernas bästa avelsston, bland hennes fyra miljonvinnare är förstås Victory Tilly den stora stjärnan. Piper Cub utvecklades till en mycket bra häst, han sprang in över sju miljoner och vann 37 segrar. Ata Star L fortsatte att dominera som fyraåring, men en av tidernas mest kapabla unghästar fick avbryta karriären i förtid och blev aldrig den världshäst vi trodde.
Amerikanska inslag
Hästar som tävlat i USA och sedan kommit hit och deltagit i Kriteriet, alltså svenskfödda hästar som startat karriären i USA, hör inte till vanligheterna. Men jag har redan nämnt Lass Quick som 1983 kom hit och krossade motståndet på löpningsrekord med Heikki Korpi i sulkyn.
En annan var Mr Lavec som 1994 kom hit och vann med Jimmy Takter i sulkyn. Mr Lavec var en väldig häst, hela Solvallapubliken satte hjärtat i halsgropen när han i uttagningarna galopperade, han ordnade dock upp det och vann sedan finalen enkelt. Mr Lavec vann året efter Sprintermästaren och startade som storfavorit i Derbyt där han dock överraskande fick se sig slagen av Good As Gold.
Två år senare (1996) kom Jimmy Takter hit med en annan amerikansk stjärna – Kramer Boy – som bara skulle vinna, men en galopp och Remington Crown stod i vägen för det. Både Remington Crown och Kramer Boy utvecklades till internationella stjärnor som äldre.
Tarzan chockade kullkamrater som senare gick till historien
En rolig upplaga var 1998 då Stefan Melander chockade alla (var det då han började med att förbrylla alla?) med skrällen Lucky Po. Om jag inte minns fel var det skoryck och full laddning från start, de mer betrodda kom aldrig in i matchen. I startfältet fanns supertalangen Home Alone, den ytterst kapable hingsten blev några år senare känd som glasögonhästen. I startfältet fanns också Gidde Palema (3:a) och Victory Tilly (6:a), två av tidernas bästa svenskfödda hästar.
Gidde Palema var kanske kullens bästa häst, men det ville sig inte riktigt i de avgörande loppen. Gidde kom tillbaks några år senare i Åke Svanstedts regi och utvecklades till en av de bästa svenskfödda hästarna genom tiderna med segrar i bland annat Elitloppet, Oslo Grand Prix och Olympiatravet.
Victory Tilly var ingen absolut kulltopp som treåring, lovande men en bit efter de bästa. Med Torbjörn Jansson i sulkyn tändes stjärnan på allvar i Fyraåringseliten. Han såldes strax efter och hamnade hos Stig H johansson, resten är historia.
Örjan dominerar 2000-talet
Örjan Kihlström dominerar nu, men det är ingenting mot hur det var i Kriteriet mellan 2000-2009. På dessa tio år vann han fem upplagor, tog en andra-, en tredje-, en fjärde- och två femteplatser. From Above (2001) var den första, tvåan i mål det året var Gigant Neo. Den ene gick vidare och vann Derbyt och Elitloppet, den andre Prix d’Amerique. När Conny Nobell vann 2004 hade vi på känn att det var en rätt bra kull, men med Triton Sund och Torvald Palema på platserna bakom Conny Nobell kan vi i efterhand konstatera att kullen till och med var extraordinärt bra. På tal om Örjan så vann han 2008 med Maharajah, en av tidernas bästa vinnare och för övrigt en av tidernas bästa hästar alla kategorier.
De senaste åren har Raja Mirchi (2010), Chelsea Boko (2012) och Readly Express (2015) imponerat mest. Annars har den här perioden visat en påtaglig frånvaro av kommande stjärnor, förutom de redan nämnda vinnarna är On Track Piraten (oplacerad 2011) undantaget.