Det blir aldrig som förut…

Som ni märkt har det inte kommit så många inlägg här i år, förra inlägget förklarar varför. Det finns viktigare saker än trav, det finns saker som är viktigare än allt annat och jag har förlorat det viktigaste i mitt liv. Livet blir inte alltid som vi tänkt oss.

Norge 2014, naturupplevelser med kameran i beredskap var en stor passion i våra liv.

Det är bara att kämpa på, det hade Gunnel velat och då är det bara att förhålla sig till det. Jag tänker hedra Gunnel med att förändra mitt liv, det var både jag och Gunnel inne på redan innan sjukdomen kom som en blixt från klar himmel. Gunnel ville jobba som trädgårdsmästare, själv vill jag vara ekonomiskt oberoende och fri som vinden. Ägna mig på heltid åt huset och mina nära och kära, glida runt som en go gubbe och förgylla tillvaron för andra. Det är viktigt att ha mål i livet, jag kämpar på för att uppfylla mina.

Att ruttna bort på ett kontor är inget liv, 40-timmarsveckan i ekorrhjulet är jag klar med. Jag har mognat och innan förruttnelsen sätter in tänker jag göra det jag är bra på, analysera och sprida visdom och glädje till andra. Travet är inget jag lämnar bakom mig, men jag kommer att fokusera mer på spelet och mindre på sporten.

Breeders Crown i helgen, en tävlingsdag jag och Gunnel brukade besöka i höstkylan. Den här gången hade jag ingen lust att åka dit. Lusten kanske kommer tillbaks, men det blir aldrig som förut…