Hoppa till innehåll

Det finns många klassiska lopp som avverkats genom tiderna. Under 2011 presenterade Travronden en serie klassiker, lopp som etsat sig fast i minnet. Här kommer en sammanfattning av dom.

Elitloppet 1973 – Ego Boy

Den första klassikern som presenteras är också den största.

Tisdag 15 mars 2011 inleddes Svenska klassiker med Ego Boy och den fantastiska Elitloppsduellen i skiljeheatet mot Flower Child. Elitloppet 1973 med Ego Boy och den fantastiska historien som följde med dalahästen och starten av V65 1974 är det som skapat den moderna travsporten. Loppet, som jag sett på film massor av gånger, är magiskt… Ego Boy visade i skiljeheatet upp en speed och förmåga till tempoväxling som är fullständigt unik. Men den kanske största prestationen stod han för i ena heatet. Ego Boy gick i ledningen och fick stryk på målfoto i det då överlägset snabbaste loppet som körts i landet, tiden 13,8ak på smygkörde vinnaren Flower Child och tvåan Ego Boy var Europarekord och en milstolpe i svensk travsport.

Fyraåringseliten 1987 – Ata Star L

Tisdag 22 mars 2011 presenterade travronden en klassiker som är bland det värsta som skådats på en svensk travbana.

Ata Star L var en supertalang i Tommy Hanné:s regi, Hanné var på 70- och 80-talet en av få som tog upp kampen med Stig H Johansson och plockade fram den ena talangen efter den andra. Ata Star L är kanske den mest begåvade unghästen som funnits i Sverige, sonen till dåvarande avelsgiganten Tibur krossade allt som treåring och gjorde i fyraåringseliten 1987 ett fullständigt vanvettigt lopp. Trots dubbla galopper och tredjespår hela vägen nådde han fram till delad seger med Thackeray. Tyvärr fick Ata Star L problem med skador och blev aldrig den superstjärna som förväntades, han gick till avel tidigt och kommer alltid att bli ihågkommen som en av de värsta unghästar som skådats.

Sprintermästaren 1983 – The Onion

Tisdag 29 mars kom tredje klassikern i Travrondens serie… tidsmässigt utan tvivel det mest häpnadsväckande som skådats.

The Onion var en bråkstake som i händerna på Stig H Johansson lugnade ned sig så pass att han blev en världshäst, den häpnadsväckande prestationen i Sprintermästaren 1983 var början på en stor karriär. The Onion drog konkurrenterna sönder och samman och vann med halva upploppet på fenomenala 12,0ak… för att ni ska förstå vidden av det hela kan nämnas att Europarekordet alla kategorier på den här tiden var 12,8ak. Att The Onion som fyraåring sänkte den tiden med nästan en sekund var inget annat än fenomenalt. The Onion fortsatte som äldre att vinna Elitloppet och en hel drös med andra stora lopp, den utpräglade sprintern lyckades till och med vinna Åby Stora Pris över medeldistans innan avelsarbetet väntade.

Ryssgalan 1954 – Gay Noon

Tisdag 5 april var det dags för Travronden att presentera den mytomspunna Ryssgalan från 1954, dagen då publikrekordet fördubblades från 15 000 till 30 000.

Det här var en tid då ryska hästar hade internationell pondus, deras rekord var bättre än övriga i Europa, men de ryska hästarna hade inte tävlat utomlands sedan 1929. Det var alltså en bedrift bara att få hit ryska stjärnor, man förstår att uppmärksamheten var stor. Själva loppet blev en duell mellan Frances Bulwark och ryske Gibrid, under slutvarvet hängdes alla av utom Gay Noon som följde trots att han galopperade i inledningen. Över upploppet spurtade Gay Noon till knapp seger för Gibrid och Frances Bulwark. Rysk travsport gick efter detta bara bakåt, det enda ryska livstecknet under min tid torde vara Sorrento som tävlade i Sverige och Övriga europa i början på 90-talet. Sorrento tävlade med framgång i europaeliten och var en mycket fin travare.

Olympiatravet 1988 – Sugarcane Hanover

Historiens bästa travår (1988) innehöll många pärlor, Olympiatravet var en av dom första. Den 12 april presenterade Travronden den femte klassikern.

Mycket har sagts och visats om det här loppet, kan bara säga att det var betydligt mycket större då det begav sig än vad som framkommer nu… det var helt sjukt att se en för oss okänd jänkare med en norrman i sulkyn fullständigt pulvrisera den svenska eliten. Att Sugarcane Hanover var en bra jänkare fattade inte vi då, men efter loppet förstod vi… vinna med halva upploppet var inte längre ett uttryck, det var ett faktum. Sugarcane Hanover fortsatte året med seger i Oslo Grand Prix, andraplats bakom Mack Lobell i Elitloppet och slutligen seger i March Of Dimes (även kallat århundradets lopp). Han gick till avel efter säsongen och blev även där framgångsrik.

Världsrekordet 2005 – Järvsöfaks

image

Han var 11 år, varit nära döden och rest sig på nio. Nu var manegen krattad på Gävles erkänt snabba oval, förväntningarna var stora på att Spikelds 18.6 skulle slås. Och nog slogs det alltid, Järvsöfaks bombade runt på fenomenala 1.17.9 och blev historisk även i den bemärkelsen. Karriären fortsatte och summerades med fenomenala 201 segrar och över 21 miljoner intjänat… när kommer något kallblod i närheten av dessa siffror?

Elitloppet 1988 – Mack Lobell

image

En klassiker värd namnet var det när jänkarna kom till Sverige och gjorde rent hus i Elitloppet 1988. Hambovinnare är sällsynta i Sverige, Mack Lobell som är en av tidernas största var därför en sensation redan på förhand. Kryddat med två andra fenomenala jänkare var det här loppet enormt uppmärksammat. Förväntningar brukar sällan infrias, men den här gången infriades de med råge och Mack Lobell var överlägsen i tidernas bästa Elitlopp. Mack Lobell fortsatte lysa några år till, i svensk ägo vann han bl.a Elitloppet en andra gång 1990.

Höga Kusten-pokalen 1983 – Speedboat

Fast rubriken är lite missvisande, Speedboat i all ära, men det var Legolas förlust i loppet som var det sensationella. Travronden presenterar ännu en klassiker i sitt tisdagsnummer. 20 raka segrar på hemmaplan, en heroisk andraplats i VM-loppet och Dannero hade dukat för fest… Legolas skulle bara vinna, men Speedboat plockade ned Legolas över upploppet och sensationen var ett faktum. Legolas tog veckan senare, sensationellt, hem Åby Stora Pris och fortsatte sin framgångsrika karriär. Legolas fick gratis mat av ATG under hela sitt liv som tack för den motor han under flera år var för Svenskt trav. Själv minns jag vid ett senare tillfälle ett liknande lopp på Romme, V65 och Legolas startade som storfavorit på tung bana och fick stryk… en kompis till mig fick ett uppdrag av en bekant att spela 10 000 vinnare åt honom på Legolas, kändes lite suspekt och efter loppet när storfavoriten förlorat gömde vi oss i bilen på drive-in.

Derbyhoppet 1992 – Ina Scot

image

Den här klassikern går till historien för det som föregick loppet och det som sen hände. Ina Scot skulle starta i Derbyhoppet på Jägersro och ordinarie kusken Kjell P Dahlström klarade inte alkotestet innan, Helen A Johansson fick under turbulenta förhållanden ta över styrningen i sista sekunden. Ina Scot var överlägsen i loppet och segersviten för stoet utsträcktes till 31 raka. Ina Scot och Helen A Johansson toppade senare karrären med seger i Prix d’Amerique, stoet är en av sveriges genom tiderna mest framgångsrika hästar.

Guldfinal 1991 – Queen L

Det här klassikern i Travrondens serie härstammar från 1991, det var en ”vanlig” Guldfinal… men den innehöll dramatik som den värsta Hollywoodrulle.

Peace Corps, världsstjärnan, var storfavorit och hade strax innan lämnat Stig H Johansson:s träning under stor medial uppmärksamhet. Peace Corps var nu i träning hos Torbjörn Jansson och skulle i det här loppet möta Stig H och hans nya stjärna i vardande – Queen L. Ni förstår kanske redan hur det gick, Queen L spurtade ned den stora favoriten och revanschen för Stig H var ett faktum. Queen L var bara i lindan av sin internationella karriär som senare kröntes med segern Prix d’Amerique. Peace Corps däremot, en av tidernas bästa ston, nådde trots fortsatta framgångar aldrig sin status från fornstora dagar.

Korta E3 1998 – Viking Kronos

Viking Kronos var hästen som räddade Luddes tränarkarriär, den här klassikern minns jag mycket väl.

Viking Kronos var sällsynt besökare på svenska banor, men i korta E3 1998 kom, sågs och segrade han i både försök på Gävle och final på Örebro. Det var sedvanliga Luddestyrningar och överlägsna segrar på 12-tider. Viking Kronos var en enastående talang som slutade tävla redan som treåring. Varenne tog över i slutet av den säsongen och med all respekt för Vikingen var det nog lika bra att han togs till aveln. Den karriären blev, och är fortsatt, en sagolik succé.