Filosofens gnällande har varken med pessimism eller umgänge med närkingar att göra, det är en sund reaktion på ett osunt samhälle. Jag skulle inte ens vilja betrakta det som ett gnällande, att peka på problem är inte att gnälla, det är att formulera problem. Det här inlägget formulerar just några av problemen. Men läs noga, om ni orkar läsa det som inte står mellan raderna och tolka det som står mellan raderna kommer ni att finna att filosofen i grund och botten har en ljus syn på livet.
Rufoli Lung
Rufoli Lung är till exempel en häst jag fastnat för, den Italienfödde treåringen efter Pine Chip är snygg och vältravande och har avslutat bra i samtliga lopp i Sverige. Men styrningarna har varit oerhört defensiva, senast på Mantorp flög han fram och jag förstår inte varför det är så sjukt defensiva upplägg hela tiden? Är det dags för kuskbyte, en annan inställning från tränaren eller ingår den defensiva taktiken i en långsiktig plan? Som sagt, är det jag som är negativ eller tycker jag omgivningen runt hästen är negativ?
E3-uttagningar igen, den här gången till korta E3 där finalerna avgörs på en asfalterad mellanbana i mellansverige med dålig logistik… Örebrotravet var det visst banan hette. Den som Lähdekorpi en gång i tiden ville göra om till en milebana, Kari såg ingen vits i att ha kvar banan i sitt nuvarande skick. Jag håller med. Åter till E3-kvalen på Bergsåker där Rolling Stones förstås vann igen, kommer han att förlora någon gång överhuvudtaget? När det gäller stona är jag väldigt svag för den läckra Denim Boko, tyvärr fick hon spår 9 i finalen… kan bli kul att se hur Nordström tänker lösa den problematiken? Åter, det gäller att formulera problemet för att lösa det… positivt sa bull.
Att leva i trakterna av Örebro som dalmas kan ha sina sidor, det är mycket fokus på fotbollslaget som just nu leder superettan och ännu mer på hockeylaget som ska spela i Elitserien (eller SHL som det nu heter) den här säsongen. Leksand har också tagit steget upp och det lär bli rätt jobbigt att höra kommentarerna från närkingarna om dom lyckas bättre än knätofsarna från Siljan. Örebroarna bryr sig inte ett skit i att jag inte bryr mig. Personligen har jag aldrig varit så mycket för att maniskt hålla på ett lag, jag är sportintresserad och håller en extra tumme för lag från de ställen jag bott eller bor på… men det där sjukliga intresset för ett visst lag har jag aldrig haft. Guld är guld oavsett om det ligger i mitt bankfack eller någon annans, och skit är skit oavsett om det spolas ner i den egna toaletten eller i någon annans. Tror det var Mats Olsson som en gång sade ”man kan lika gärna hålla på en sten i skogen”.
Trav och all annan sport är mest trams om jag ska vara helt ärlig, själva sporten är ju inte direkt något som förändrar ens liv, inte ens Maradona förändrade livet. Inte ens Ego Boy som nu äntligen fick komma in i Hall Of Fame, varför dröjde det så länge förresten? Men vem bryr sig egentligen? På det stora hela är all sport trams, att titta på sport är ren underhållning och kan vara hur kul som helst, men jag rekommenderar alla sportnördar att berika livet med något annat mellan varven. Att vidga vyerna bortom serietabeller och tips är nyttigt, sport är mest dåliga kolhydrater (socker). För att växa som människa och leva nyttigt krävs det även vitaminer och proteiner i form av riktig kultur. Be mig inte definiera kultur, men jag tror det är lite som med mat… det som vid första anblicken är äckligt är nyttigt och det som är gott är onyttigt, bra kultur och bra mat kräver lite ansträngning. Om jag alltid lät den kortsiktiga njutningen styra skulle jag bara se skräp-tv, äta skräpmat och aldrig röra på mig. Sport borde vara en krydda, inte en livsstil… personligen hade jag missat i princip alla stora upplevelser om jag inte ansträngt mig. Elvis Costello, Philip Roth och Hästmannen hade garanterat gått mig förbi om jag låtit sockerbegäret styra.
Den här semestern har jag läst böcker, just att läsa böcker är för mig det ultimata exemplet på att det krävs ansträngning för att få bra och hållbara upplevelser… finns inget jag mår så bra av som att läsa en bra bok, men det finns heller inget jag har så svårt att ta mig för. Långa ledigheter är perfekt för mitt läsande. Det behöver inte vara så jävla märkvärdigt heller, till och med boken om Zlatan är mer berikande än att se på en fotbollsmatch. Börja där, läs böcker som handlar om era intressen… tro mig, att läsa är att leva. Sitta på krogen och prata med folk som tycker likadant är inte så berikande, vidga vyerna och kliv ur den lilla bubblan så kanske ni lär er något nytt!?
Men nog var det poesi att se en häst som Charlie Trotter bomba runt på Solvalla i onsdags, en fin krydda… kanske får anledning att omvärdera hela det här inlägget?