Allmänt

Action och skönhet

Parkin (14)

Trav är ett intresse man får försvara ofta, om man är intresserad av sporten och hästarna alltså. Travintresse är liktydigt med spelintresse i utomståendes ögon, och jag förnekar varken det faktum att många är intresserade av spelet eller att spelet är en viktig del av travintresset. Men jag blir förvånad över att så många ifrågasätter att man tycker om att titta på trav utan att spela, är det verkligen konstigare än att titta på medeldistanslöpning i friidrott? Hästarna är vackrare och snabbare än humanlöparna så det borde inte vara konstigt? Och det finns ju dom som tittar på dressyr, så även undertecknad, och det kan väl inte anses vara häftigare bland dem som helt saknar intresse för hästar? Nej, jag förstår inte detta ständiga ifrågasättande av travintresset, och när ifrågasättandet kommer från fågelskådare och annat löst folk förstår jag verkligen ingenting.

Att se en travhäst svepa ett helt fält på bortre långsidan är en kombination av en massa upplevelser. Skönhet, kraft och heroiskt mod… lite som när man var liten och via ett speedryck på fotbollsplanen lyckades befria alla när man lekte butt och bollgubbe eller vad det nu allt kallades. Ego Boy, Mack Lobell, Copiad och Varenne är sporthjältar i samma division som Alberto Juantorena, Sebastian Coe, Wilson Kipketer och David Rudisha.

Trav är action och skönhet i en salig blandning, se bilden ovan så kanske ni förstår vad jag menar. Förstår ni inte kan ni sluta fundera, vi som är travnördar får nånting vått både i mungipan och ögat av såna här bilder.