Amerikansk inledning på semestern

Jisses vilken start på min semester! V86 på Fornaboda i onsdags och Sprintermästaren på Halmstad igår. Båda tävlingsdagarna i kanonväder, om man gillar sommarvärme förstås. Sen tänkte jag ta upp det här med amerikanska travhästar, dominansen är total och ändå måste deras förträfflighet ständigt tas i försvar.

Men först lite svensk sommar. Utstämpling från jobbet, en halvtaskig mosbricka på en av alla dessa korvmojar som egentligen är pizzeria. Jag saknar riktiga korvkiosker, de minskar i antal och man får verkligen planera sitt resande för att få en riktig mosbricka. Lappens i Hedemora är en klassiker som jag kan rekommendera. På vägen till Dalarna passerade jag Fornaboda, det var tur att jag stannade till. Kanonväder på en av landets trevligaste banor, gräs (riktigt gräs) så långt ögat når på publikplatsen och röda stugor som andas knätofsar lång väg.

Duellen mellan Corky och Delicious US blev av olika anledningar ingen duell, det lilla flyfotade stoet Delicious US var totalt överlägsen. Hon kördes för första gången av Örjan Kihlström som bara satt och höll i sig, klockorna stannade… på 1.10.2, det gav mersmak.

Det var många fina vinnare under dagen, men jag väljer att nämna en treåring som vann utanför V86… M.T Kingofthehill (h3 e. Muscle Hill) debuterade för Björn Goop på 15.7-2140 meter. Det var ingen bluffseger, hårt tempo i dödens hela vägen och ändå lätt ifrån.

Amerikansk dominans i Sprintermästaren

Nuncio var stor favorit i Sprintermästaren, han hade skrämt bort många konkurrenter. De svenskfödda fyraåringarna lyste med sin frånvaro, en förklaring är att det finns många amerikaimporter som är fyra år som helt enkelt är mycket bättre än de svenska. Till skillnad från alla förståsigpåare som alltid gör ner amerikanska hästar hävdar jag att amerikafödda hästar på det hela taget är mycket bättre än svenskfödda, Sprintermästaren 2015 är ett bevis på det.

Tre hästar stack ut ordentligt i årets upplaga, alla amerikafödda, två av dom har tampats med dom bästa i Nordamerika, en av dom tillhörde topp tre i kullen. Slutsegraren Nuncio (h4 e. Andover Hall) utmanades rejält i finalen av Volstead (h4 e. Cantab Hall) och Hillustrious (h4 e. Muscle Hill) , de sistnämnda duellerade i både försök och final med Hillustrious i ledningen och Volstead tryckande på utsidan. I finalen kunde Nuncio spurta hem segern knappt men säkert i en mycket tät slutstrid, segertiden fina 1.10.0. Hillustrious vann försöket på dagssnabbaste 1.09.8. Volstead gillar jag förresten skarpt, en fin typ med härlig skalle… två grymma insatser från dödens, tapper är bara förnamnet.

Vid sidan av Sprintermästaren imponerade Coco de Vie (s4 e. Chocolatier), ytterligare en fyraåring född i Amerika… som sagt, dominansen är total.

Svenska kullen född 2011 ser svag ut, tillfällighet eller trend?

Jag har ingen statistik, men det känns som de amerikafödda fyraåringarna är hur många som helst i Sverige… det i kombination med att den svenska kullen famlar i mörkret syns när det vankas storlopp.

Jag roade mig med att titta på de tio treåringar som sprang in mest pengar på svenska banor 2014, med undantag av Al Dente är det ingen som rosat marknaden i år. Många ston på listan för övrigt. Det var många ston även 2013 bland de tio vinstrikaste, i den kullen är det två hästar som fortsatt vara riktigt bra, stona D’One och Backfire. Övriga på listan har inte imponerat, vissa har helt försvunnit. Tittade även på statistik för 2012, inte heller här är det i princip någon av topptreåringarna som tagit steget in i eliten, kullens dominant Chelsea Boko har i år tagit det steget, men han har å andra sidan varit borta från de stora arenorna i några år.

Hade jag tid skulle jag analysera längre bak i tiden för att se om det skett någon förändring på senare år, jag skulle också studera om de treåringar som det rycks skor på tidigt har kortare karriär. Den misstanken finns där. Men innan den analysen har gjorts ska jag inte hälla bensin på brasan i debatten om den forcerade matchningen av vissa treåringar.