Stor sport på Solvalla, men jag tycker nog Jubileumspokalen var lite blek i år… bortsett från Nuncio då förstås. När nu Volstead städade undan all annan konkurrens var det bara för Nuncio att kliva förbi över upploppet, a walk in the park.
Nuncio är en mäktig uppenbarelse, ett monster som gärna omnämns som världens bästa av oss i Sverige, vi får väl se vad Bold Eagle har att säga i den frågan… om de någonsin möts vill säga?
Dagens behållning var annars Sto-EM där Anna Mix var fullständigt förkrossande bra när hon trots ruskigt tung resa tog ned Some Summit på mållinjen, hon har onekligen hittat nya växlar i Sofia Aronssons regi.
Och så den där Örjan Kihlström som just nu lyckas med allt, fyra segrar igår på V75 och alla bar Örjans signum… när de andra lekt rommen av sig glider han förbi som den gubbe i lådan han är, så enkelt och iskallt!
Och stackars Volstead som fick en mördarresa av Björn Goop… är lite förvånad att ingen i gårdagens tv-sändning pratade om stallkörning, Nybrink hade garanterat grymtat. Om Volstead inte pressat så hårt i dödens hade han haft en rimlig chans att vara tvåa, nu blev han femma på stumma ben, Spartan Kronos i ledningen var ännu tröttare. Örjan fick märklig och hård kritik för att han försvarade ledningen i Stochampionatet med en av favoriterna, men den här dåliga styrningen gick obemärkt förbi… den mediala rapporteringen är inte helt konsekvent.
I lördags kördes Åby Stora Pris i pissväder på en bana som var ohälsosam, Un Mec d’Heripre vann skiljeheatet mot Propulsion. Två andra som imponerade på Åby, innan banan havererade, var Isor Håleryd och Nadal Kronos.
Anna Mix tar plats på topplistan efter två imponerande segrar senaste tiden, och Un Mec d’Heripre avancerar på densamma efter segern i Åby Stora.
OS pågår för fullt och bland svenska friidrottare som tävlar om att svika (dock ej Susanna Kallur) finns den härliga Lovisa Lindh, hon tog medalj i EM och nu satte hon personligt i försöket på 800 meter. Hon springer lite under radarn, ingen verkar ta henne riktigt på allvar. Nu är det semifinal och jag blir inte ett dugg förvånad om hon går till final. Susanna Kallur är jag däremot inte ett dugg besviken på, förväntningarna på henne var orimliga från alla håll… hon kan inte trolla, även om hon trodde lite på det själv.
800 meter är förresten trav för tvåbenta, två varv och positionskrig… älskar 800 meter. Lovisa Lindh är även av den anledningen en fröjd att följa, friidrottens svar på Legolas?