Bilder,  Historik

Travbanor är ett gift

Jag vill inte skryta, eller kanske lite, men jag har sett många travbanor i flera olika länder. Vissa banor har jag sett travtävlingar på, andra har jag bara besökt och ytterligare andra har jag bara passerat. Jag är svårt förtjust i travbanor, såväl små landsortsbanor som stora anläggningar. Hur skulle det vara med en lista på travbanorna jag besökt och passerat, topplista blir svårt så jag nöjer mig med nog med en lista och lite kommentarer.

2003-cagnes-sur-mer-utanfor-niceI Sverige har jag besökt över 20 banor, det finns runt 30 så jag har några kvar. I Norge har jag varit på 4-5. beror lite på hur man räknar. I Danmark har jag varit på två banor, i Finland en och i USA på två. Sen kommer vi till två länder där jag varit vid en i Spanien (Mallorca) och passerat en i Frankrike (Cagnes Sur Mer). Sammanlagt runt 30 banor i sju olika länder, det finns skillnader mellan de olika länderna som kanske säger en del om länderna i fråga?

lundenFavoritbanor finns det gott om, de jag besökte mest som liten ligger mig varmast om hjärtat… Romme, Rättvik, Årjäng och Arvika. Men Gävle och Färjestad är inte långt därifrån, och i vuxen ålder har Örebro, Lindesberg, Sundbyholm och Solvalla blivit hemmabanorna.

Sen finns andra favoriter som Axevalla och Jägersro. Jag gillar egentligen alla, men får jag välja den mysigaste banan i världen som jag besökt måste det bli Charlottenlund utanför Köpenhamn, sliten men fullständigt bedårande och danskarna kan det där med gemyt. Om det är mysigt i Danmark är det desto mer betong i Norge, men det har också sin tjusning. I USA har jag varit på den mäktiga milebanan Meadowlands, inte särskilt mysigt men förstås mäktigt. Desto mysigare var det att besöka Historic Track i travmeckat Goshen, världens äldsta aktiva travbana är ett stycke historia utan dess like. Den vackraste banan jag sett måste vara Cagnes Sur Mer på den franska Rivieran, beläget vid det blå havet är banan nästan himmelsk i sin uppenbarelse.

Åmli_2014-09-29-3250En av de häftigaste upplevelserna var när jag av en slump råkade hamna på en liten landsortbana i Norge, i byn Åmli fanns en bana i skogen som nästan inte var på riktigt, där andades lokalt engagemang och travintresse på riktigt.

 

Att ranka banor låter sig inte göras, i så fall måste det bli flera olika rankingar… det är nämligen svårt att skilja på nostalgi, historia, belägenhet, arkitektur och enstaka upplevelser som påverkar ens bild av banan.

Forus_2014-10-01-3394

Bjerke

 

cropped-blogg_p1020527_45783144.jpgLåt mig säga så här, Solvalla slår Meadowlands med hästlängder och Charlottenlund slår det mesta. Men har man suttit på klipporna i Årjäng en vacker sommardag slår det allt, och Rommes drive in en varm påskhelg går heller inte av för hackor.